Communitydans, en historisk översikt

Community dance (communitydans) har sitt ursprung i efterkrigstidens Storbritannien och växte fram i en kontext av betydande förändringar i samhället och inom den moderna dansen. Heidi Mettiäinen har skrivit denna historiska översikt. Hon är danskonstnär och danslärare, utbildad på Laban i London och arbetar med communitydans i Västerås med omnejd.

1940- och 50-talet

Andra världskriget lämnade efter sig ett fragmenterat samhälle vad gäller infrastruktur och personliga relationer. Återuppbyggnaden innebar en ökad mobilitet och immigration och det multikulturella Storbritannien började växa fram. Den upplevda isoleringen var såväl geografisk som social och mental. För att återskapa en känsla av gemenskap och samhörighet anställdes så kallade community workers för att lokalt arbeta med integration, språk och utbildning.

1960-talet

Utifrån detta integrations- och utbildningsarbete började så småningom även kulturell utbildning att efterfrågas och svaret på det blev den så kallade community arts-rörelsen som hade både sociala och politiska drivkrafter. Den sammanföll med medborgarrättsrörelsen med social förändring och jämlikhet på agendan. Skapandet av konst i olika former användes som ett verktyg för att omvärdera individens roll i lokalsamhället. Man såg konsten som ett medel för social förändring; en möjlighet för socialt utsatta grupper att få göra sin röst hörd genom att uttrycka sig i konstnärlig aktivitet. I förlängningen väcktes även frågor om konstnärlig utbildning för alla.

1970-talet

Staten var nu huvudfinansiär av de olika community arts-projekten, som ofta var lokalt anpassade och med vitt skilda syften. Detta orsakade problem i finansieringen och lösningen blev att separera de olika konstformerna, vilket blev en viktig vändpunkt för rörelsen. Konstnärerna gick från att vara politiska aktivister till professionella konstnärer, erkända och respekterade för sin kompetens. Detta var även startskottet för dansen, community dance, att gå sin egen väg och hitta sin egen identitet.

Omfattande förändringar inom dansvärlden spelade en betydande roll för den starka blomstring av community dance som ägde rum under 1970-talet. Dansen i Storbritannien hade påverkats i en mera demokratisk och mindre elitistisk riktning ända sedan 1938, då Rudolf Laban flydde från nazityskland för att bosätta sig i England. Laban ifrågasatte många av den traditionella dansens konventioner och menade att alla kan dansa och betrakta dans. Genom att studera människor som arbetade i en fabrik utvecklade han sin rörelseanalys som används som koreografiskt verktyg av koreografer, dansare och pedagoger över hela världen. Han utvecklade skapande dans, creative dance, som blev obligatoriskt skolämne för grundskolans 4-11-åringar samtidigt som nutida dans blev obligatoriskt för 11–16-åringarna.
Andra influenser kom från amerikanska postmoderna dansare som inspirerade till mer improvisation och bröt mot konventionen om hur en dansares kropp ska se ut. Under 1940-talet turnerade Martha Graham i Europa och på 1960-talet startade en elev till henne London Contemporary Dance School som introducerade modern och nutida dans för en hel generation dansstudenter.

Med framväxandet av community dance började man ta dansen ur ”den svarta lådan” (teatern) till nya slags scener och en ny publik och uppmuntrade ”amatörers” deltagande. Föreställningar åtföljdes av workshops där vem som helst kunde delta. Man ville avmystifiera dansen och ge fler människor tillgång till den. Andra tog dansen till sjukhus och särskolor. Ur detta arbete bildades grupper som till exempel Amici, en integrerad grupp av personer med och utan funktionsnedsättning, grundad av Wolfgang Stange och verksam än idag.

Officiellt erkänt blev community dance som koncept och realitet i och med att man utlyste de första offentligt finansierade anställningarna i slutet av 1970-talet.

1980-talet

Under de kommande decennierna fortsatte community dance-rörelsen att växa. År 1988 fanns omkring 100 personer som arbetade specifikt med dans i communitysammanhang och siffran var stadigt ökande. Nu bildades såväl branschorganisationen People Dancing (Foundation for Community Dance, FCD) som branschtidningen Animated magazine. På Laban Centre startades under samma tid en diplomutbildning inom community dance, som fortfarande finns kvar och idag till stor del motsvarar universitetsstudier på magisternivå.

1990-talet 

Under 1990-talet och framåt stärktes dansen ute i landet genom bildandet av regionala dansorganisationer, så kallade National Dance Agencies. Genom årtiondena har man kontinuerligt ägnat sig åt reflektion över arbetet och formulerandet av en definition av community dance. Idag finns i Storbritannien hundratals anställningar inom community dance och om man inkluderar frilansare får man räkna i tusental.

Community dance i det brittiska samhället

Community dance utgör en egen sektor i det brittiska samhället men relaterar naturligtvis till andra sektorer och organisationer. Det finns dansorganisationer på såväl nationell som regional och lokal nivå, där de nationella utgör paraplyorganisationer med uppgift att bidra med rådgivning, strategiskt ledarskap och forskning. De nationella dansorganisationerna är Dance UK, People Dancing (Foundation for Community dance), Association of Dance of the African Diaspora (ADAD), Council for Dance Education and Training, South Asian Dance Alliance (SADA), National Dance Teachers Association och Youth Dance England.
De regionala dansorganisationerna är tio till antalet, kallas National Dance Agencies och finansieras med offentliga medel. Förutom nätverkande och konferenser tillhandahåller de klasser, föreställningar och dansprojekt i sin region. De riktar sig både till (blivande) professionella dansare och till andra. Några exempel på dessa organisationer är South East Dance, Swindon Dance, Yorkshire Dance och The Place. The Place finns i London och arbetar med community dance genom avdelningen ”Creative teaching and learning”. Liknande avdelningar finns inom många regionala och lokala dansorganisationer, där man specifikt riktar sig till människor som normalt inte skulle dansa. Det finns även danskompanier som specifikt arbetar inom community dance.

Community dance-sektorn har kopplingar till den professionella danssektorn exempelvis genom koreografer som arbetar inom båda sektorerna (ibland med en mix av utbildade dansare och fritidsdansare) och integrerade danskompanier som har vuxit fram inom community dance men som numera har dans som profession. Det har diskuterats hur missvisande det kan vara med denna terminologi: community dance — professionell dans. Inom de båda områdena arbetar man ju professionellt med dans, bara på lite olika sätt.

Det finns många olika titlar på dem som arbetar inom community dance, men arbetar man enbart i den sektorn kallar man sig ofta för community dance artist eller independent dance artist. Mycket av arbetet sker i projektform och man söker pengar från lokala myndigheter, nationella fonder, konstrådet, EU-fonder samt från välgörenhetsorganisationer.

Såväl lokala dansorganisationer som enskilda frilansare kan ta del av analyser av det område där man själv är verksam och skapa projekt som möter de behov som finns. Det kan exempelvis vara ett geografiskt område som pekas ut som särskilt utsatt socialt och ekonomiskt med ökad ohälsa som följd. Dansprojektet skapas då med syfte att till exempel minska invånarnas övervikt eller stärka individer, familjer och grupper mentalt och socialt. Andra utvecklar arbetssätt som lämpar sig i särskilda kontexter såsom exempelvis Rosetta Life som arbetar med dans och rörelse på sjukhus, hospice och äldreboenden.
Community dance innefattar en enorm bredd vad gäller målgrupper, syften och dansgenrer. Även dans som vanlig fritidsaktivitet kan inkluderas i begreppet men tonvikten ligger på skapande dans som används med en tydlig social agenda på ställen där dans vanligtvis inte förekommer. Det kan vara i fängelser, äldreboenden, sjukhus, särskolor och andra institutioner. Genom att det finns gott om dansorganisationer och professionella koreografer som inte bara vänder sig till redan dansande eller dansutbildade personer finns stora möjligheter att delta i dans av hög kvalitet för alla slags människor. Det kan både röra sig om regelbundna klasser och föreställningsprojekt.

En viktig roll för synen på vad dans är och kan vara har de integrerade danskompanierna spelat, där personer både med och utan funktionsnedsättningar inkluderas. People Dancing (Foundation for Community dance) har huvudfokus på dans inom de områden som inte täcks av den övriga dansvärlden. Dessa är dans inom vård och omsorg, åldersintegrerad dans samt dans med människor med funktionsnedsättning. Branschorgansationen har idag uppåt 4500 medlemmar från hela världen. Som medlem har man möjlighet att ta del av forskning, arbetsverktyg och annan information via medlemsinloggning på nätet.

Länkar

www.communitydance.org.uk
www.greencandledance.com
www.jabadao.org
www.amicidance.org
www.candoco.co.uk
www.stopgap.uk.com
www.magpiedance.org.uk
www.rubicondance.co.uk
www.ludusdance.org
www.theplace.org.uk
www.rosettalife.org
www.artsadmin.co.uk/artists/rosemary-lee
www.adambenjamin.co.uk

Böcker och tidskrifter

Animated Magazine, Foundation for Community Dance.
An Introduction to Community Dance Practice, Amans. Palgrave Macmillan 2008.
Community, Art and the State: Storming the Citadels, Kelly. Comedia, 1984.
Community Dance: A Growth Industry, Rubidge. Dance Theatre Journal Vol.2 No. 4, 1984.
Community Dance: A Progress Report, Peppiatt & Venner. London: Arts Council, 1993.
Dance as Education: Towards a National Dance Culture, Brinson. Falmer, 1991.
Making an Entrance, Benjamin. London: Routledge, 2002
Pathways to practice: Dance and Age Inclusive Practice, Pethybridge. Foundation for Community Dance, 2010.
Pathways to practice: Dance and Disabled People, Jones. Foundation for Community Dance, 2010.
Pathways to practice: Dance, Health and Wellbeing, Tufnell. Foundation for Community Dance, 2010.
Thinking Aloud: In Search of a Framework for Community Dance. Foundation for Community Dance, 1996.
To keep or not to keep the word community in community dance, Tomkins. Animated, April 2006.
What dancers do that other health workers don´t, Greenland. Jabadao, 2000.

DVD

Dancing Nation, Lee, Andersen, Miller. Foundation for Community Dance 2001.
Falling About and Moving about. Green Candle 2007.
Get Set and Dance! Ludus Dance 2007.
Rubicon Dancing. Rubicon 2005.
The Magic of Amici, Amici 2010

Community dance är en etablerad del av den brittiska dansvärlden och samverkar därmed med andra kulturaktörer och organisationer på alla nivåer. Längst upp i mitten ser vi nationella organisationer som arbetar strategiskt och rådgivande, däribland People Dancing (Foundation for Community Dance).

I de båda rutorna till höger ser vi hur dansen finansieras, det vill säga både genom offentliga medel samt genom egna intäkter. De offentliga medlen kan sökas direkt från Arts Council UK (motsvarande Kulturrådet) och lokalt (motsvarande kommuner eller landsting). En skillnad jämfört med Sverige är att en större andel av dansen finansieras genom fondmedel. Även stora etablerade dansinstitutioner kan vara finansierade med upp till hälften med fondmedel.

Längst upp till vänster nämns de sammanhang där dansen kan äga rum; inom konst- och kulturområdet, skolan, vård och omsorg, föreningar, kriminalvård osv. I vissa fall kan dessa samarbetspartner även bidra med finansiering av projekten.

Längst ner till vänster nämns de organisationer som huvudsakligen tillhandahåller dansverksamhet i landet. Här återfinns såväl de regionala dansorganisationerna (motsvarande danskonsulenterna i Sverige) som de lokala samt olika konst- och kulturcenter och danskompanier. Inom många av dessa organisationer finns avdelningar med särskild inriktning mot community dance. De lokala dansorganisationerna har som regel inte någon direkt motsvarighet i Sverige. Här arbetar man brett med exempelvis dansklasser för fritidsdansare i alla åldrar, med danskompanier för unga, med fortbildning, klasser och stöd för professionella, med föreställningsprojekt samt med communityprojekt där människor i alla åldrar engageras i dans av hög kvalitet.

Längst ner till höger ser vi de olika titlar som man kan ha när man arbetar med community dance. Den bredd som finns inom dansen i Storbritannien – som en följd av hur community dance vuxit fram – har gjort att det finns många vägar in till att arbeta professionellt med dans.

I Sverige har det länge funnits dansare och koreografer som arbetat i exempelvis skolor och andra sammanhang där dansen traditionellt inte funnits. Termen community dance/communitydans är dock ny i Sverige. Numera finns projekt och permanent verksamhet inom communitydans i flera regioner. Diskussionen kring begreppet pågår och förs av de som arbetar eller är intresserade av att arbeta inom området.