Anställningsvillkor

Avtal om lön och allmänna anställningsvillkor

Sedan 1990-talet har många av avtalen i såväl privat som offentlig sektor bestämmelser som förutsätter att de lokala parterna kommer överens om löneutrymmets storlek och fördelning. Ibland reglerar också avtalen hur mycket lönerna ska höjas och ett minsta belopp för varje individ. När Medlingsinstitutet (Medlingsinstitutets årsrapporter 2001-2008) har analyserat hur avtalskonstruktionerna har varierat inom kommun- och landstingssektorn under tidsperioden, har de konstaterat att det största inflytandet på den lokala lönebildningen fanns 2001. Därefter har avtalen i högre utsträckning åter fått en mer centraliserad utformning med fler avtal med garanterade lägstutfall för de olika arbetstagarorganisationerna.

För kommun- och landstingssektorn träffades 2001, 2005 och 2007 avtal om lön och allmänna anställningsvillkor med flera fackliga organisationer. För Vårdförbundet träffades avtal 2000, 2005 och 2008. Akademikeralliansen har ett tillsvidareavtal som löper från och med 2001.
Avtalen har i allmänhet innehållit garanterade lägstutfallsnivåer förutom avtalet med Akademikeralliansen i vilket det inte finns några garanterade nivåer. I avtalen anges också de grundläggande principerna för löneöversynsprocessen där den centrala delen har utvecklats till att vara dialogen mellan chef och medarbetare.

På regionövergripande nivå har 26 lokala kollektivavtal om lön och allmänna anställningsvillkor träffats med respektive fack. Avtalen fastställer de centrala avtalen och fördjupar frågorna kring löneöversynsprocessen. I detta sammanhang poängteras bland annat vikten av att lönekartläggning genomförs och att lönekriterier finns framtagna. Även den önskvärda löneöversynsmodellen beskrivs. Däremot fastställs inte något löneökningsutrymme i avtalen. Den frågan hanteras av varje förvaltning.