Arne Pettersson, personalstrateg, arbetar på personalstrategiska avdelningen vid regionkansliet. Han var med under regionbildningen och var en av dem som ansvarade för att ta fram en gemensam personalpolitisk plattform.

"Om svaret var ja; vad skulle då innehållet vara? Om svaret
blev nej; vad skulle vi göra då?"

Det var en intensiv tid men samtidigt väldigt roligt. Det var många arbetskulturer som skulle enas och många viljor. I början av 1999 var vårt uppdrag att ta reda på om intresset var tillräckligt starkt och om engagemanget fanns för att ta fram en gemensam plattform. Om svaret på den frågan skulle visa sig vara ja; vad skulle då innehållet vara? Om svaret skulle bli ett nej; vad skulle vi göra då?

När vi väl hade konstaterat att vi skulle ta fram något gemensamt startade en process där alla berörda parter blev djupt engagerade och delaktiga. Vi arbetade bland annat med återkommande öppna forum. Alla yrkesgrupper och alla nivåer i organisationen bjöds in och deltog, alla verksamheter var representerade. Personaladministratörerna från regionens olika verksamheter träffades vid ett speciellt öppet forum för att fortsätta diskutera. På de flesta möten deltog fackliga företrädare.

Efter första remissrundan och beslut i ägarutskottet behövde vi förtydliga och förankra dokumentet ytterligare. Så skedde under hösten. Alla verksamheternas ledningsgrupper besöktes för en fördjupad diskussion. Vi ville inte att det skulle bli ytterligare en hyllvärmare, som ingen egentligen skulle bry sig om. För att undvika det skrev vi tillsammans med de fackliga en speciell bilaga till varje huvudområde som beskrev den nuvarande situationen, en bild av läget 1999. Det var inte någon munter läsning, det fanns stora glapp mellan vision och verklighet.

När det första regionövergripande arbetet var klart och Personalvision 2010 beslutad var det förvaltningarnas uppgift att ta över ansvaret. Varje arbetsplats skulle diskutera den egna verksamheten och hur långt man kommit i förhållande till visionen. Det skulle göras i ledningsgrupper, på arbetsplatsträffar, i samband med utvecklingsdagar och i andra sammanhang. Det är chefens ansvar att förankra och prioritera de områden som behövde utvecklas mest. Min roll har under åren varit att stötta det lokala arbetet och utvärdera resultaten.