Barnperspektivet innebär att vuxna, så långt som möjligt, sätter sig in i barnets situation. Detta för att bättre kunna ta tillvara barnets intresse och verka för barnets bästa. Barnkonventionen uttrycker ett förhållningssätt till barn som sätter barnet i fokus vid beslut eller åtgärder. Dessa kan beröra ett enskilt barn eller en grupp av barn.
Barnperspektivet och barnets perspektiv är inte samma sak. Barnets perspektiv är barnets egen berättelse och tolkning, medan barnperspektivet innebär en analys av barnets perspektiv (som görs av vuxna) i förhållande till rådande villkor.
Barnrättsperspektiv innebär att ta hänsyn till de mänskliga rättigheter som barn har och att säkerställa barnets rättigheter i åtgärder eller vid beslut som rör barn.
Ett barnrättsperspektiv genomsyrar en verksamhet när:
• barnets fulla människovärde och integritet respekteras
• barnets utveckling samt rätt till liv och hälsa beaktas
• barnet inte diskrimineras på grund av härkomst, kön, religion, funktionshinder eller andra liknande skäl
• barnets bästa, både på lång och kort sikt, uppmärksammas och övervägs i alla beslut som berör dem direkt eller indirekt
• barnet får möjlighet att säga sin mening och får den respekterad
• tillräckliga resurser avsätts för att främja barnets rättigheter
• barn och vuxna har god kunskap om barnets rättigheter
Barnkompetens och barnrättskompetens
Med barnkompetens menas krav på relevant kunskap om barn och ungdomar hos alla som i sin verksamhet har med barn att göra. Det behövs kunskap om barns och ungas utveckling, levnadsvillkor och behov för att kunna göra prioriteringar och vidta åtgärder. Det handlar också om förmågan att bemöta och kommunicera med barn och ungdomar på deras nivå, t ex att den information man ger barnet är anpassad till hans eller hennes ålder och andra förutsättningar.
Barnrättskompetens är kunskapen om barnets rättigheter och vad dessa rättigheter innebär i praktiken. Samtidigt är det en grundförutsättning för att kunna leva upp till de åtaganden som finns enligt barnkonventionen.